Allt var som vanligt. Frukosten åts. Dagen passerade. Människor passerade på vägen och hundarna gjorde sitt bästa för att skrämma bort. Till och med flög ner från hundbordet för att liksom ta dom i farten, ja om inte staketet varit i vägen förstås. Kanske var det då det hände. För på eftermiddagen när jag skulle fylla på vatten satt Chilla vid grinden och bad om hjälp. Hon haltade grovt på vänster bak på klassiskt korsbandsmanér. På självaste julaftonskvällen var vi på Strömsholms djursjukhus. Trasigt korsband men också kommentar om att hon var otroligt välmusklad vilket ju kan vara till nytta vid rehab som obönhörligen följer på operationen som ska göras på tisdag. Livets berg och dalbana. Nu h¨åller vi tummarna för vår Chilla. Hon är lätthanterlig. Hon är snäll med andra människor och hon är bara fem år. Klart det går bra!
