avel för hälsa & mentalitet

Rasen och populationen

Avel inom släkten är dåligt för såväl människor som djur. När hundar är besläktade talar vi om inavelsgrad. Matchar man två hundar som på ett eller flera ställen i stamtavlan har likheter så ökar vi successivt inavelsgraden. Det kan leda till att tidigare dolda sjukdomar eller sämre fitness uppstår.  

Detta drabbar alla raser. Tibetansk mastiff som är en relativt sent erkänd ras har inte hamnat lika djupt i inavelsfällan som andra raser, Men rasen har ett fåtal gemensamma anfäder i västerländska stamtavlor. Studier på djupet av stamtavlorna behövs för att undvika att inavlesgradsökningen drar iväg. 

På kennelklubben håller man koll på att inavelsgradsökningen inte drar iväg. 

Vill man jobba för att den faktiska inaveln, dvs omfattningen av homozogotin i DNA, hålls låg måste man mäta den genetiska inavelsgraden. 

I bilden ovan visas alla rasrena hundar som en linje och ett antal TM som staplar från EMARK laboratory i USA. Bod Khyi testar numera sina avelsdjur för att se deras genetiska inavelsgrad. 

På varderas hunds sida finns Genetisk COI angiven. Testade är; Humla, Chilla, Tosca och Fuega.

Mentalitet och vardag hör ihop

Tibetansk mastiff är en av de mest ursprungliga hundtyperna som finns idag.  Historiker menar att rasen utvecklats från hundar som blev isolerade i Himalaya och dess angränsande områden för mer än tusentals år sedan. 

Hundarna anpassade sig till ett liv i Himalaya, med de klimat- och väderleksförhållande som råder där. De tibetanska ägarna var i behov av skydd, av djur och egendom, vilket blev dessa hundars arbetsuppgift hos människan.

Den tibetanska mastiffen är en vakt- och boskapsvaktande hund. Deras arbetsuppgifter har sett likadant ut i årtusende och har till dags dato inte förändrats i deras ursprungsområden. I

Mest korrekt vore att idag säga att rasen är en vaktande hund. Dess vaktsätt skiljer sig mot tex brukshundsraserna. 

En tibetanska mastiff försöker i första hand skrämma bort obehöriga genom deras kraftiga skall, och framrusande hot.  På hemmaplan en skarp väktare. Vakten kan kanaliseras på olika vis hos olika individer mot:  mat, föremål, person och revir. På annan plats än hemma är den avkopplad så länge dess integritet eller nära sfär inte trängs. 

Det ska vara en trygg hund. Rädda eller aggressiva hundar ska inte avlas på.

Relevanta hälsoundersökningar

SKK har krav på känd höftstatusen före avel. 

Rasklubben har därtill önskemål om känd armbågsstatus och ögonstatus. 

Bod Khyi gör höft- och armbågsröntgen någon gång mellan 1 - 2 års ålder. Lite beroende på hur stabil valpens utveckling varit. En hund som växer jämnt och blir robust snabbt kan röntgas tidigare. En gänglig hund med stor tillväxtspurt röntgar vi lite senare. 

Ögonlysning görs någon gång efter 1 års ålder. 

I Europa rekommenderar flera rasklubbar koll av sköldkörtel. Vi har gjort det på några av våra hundar fast inte som rutin. Men om hunden har tagit blodprov av annan anledning har vi bett att få sköldkörtelvärdena kollade. Då kollar man såväl Fritt T4, TotaltT4 och TSH